Yoga för alla kroppar đ«¶đœ
- 29 dec. 2024
- 3 min lÀsning
Uppdaterat: 18 mars
Jag minns första gÄngen jag vÄgade slÀppa ut magen pÄ en yogaklass. Det var som att min kropp Àntligen fick andas pÄ riktigt. Magen hade varit indragen i vad som kÀndes som hundra Är. Den dÀr spÀnda kÀnslan, den stÀndiga fixeringen vid hur magen sÄg ut och hur jag uppfattades av andra. Jag hade burit pÄ ett tyst hat till min mage Ànda sen jag blev medveten om den. Men just dÀr, pÄ yogamattan, hÀnde nÄgot. Det var som att nÄgot lossnade pÄ insidan och sÀnde ut ett skönt surr genom hela kroppen. Det var första gÄngen jag verkligen kÀnde min kropp utan att döma den. Jag vet inte om jag kan fÄ dig att förstÄ den kÀnslan, jag hoppas bara att du sjÀlv har upplevt den - att kÀnna, leva och vara den du Àr utan att döma. Och om du fortfarande jagar den kÀnslan sÄ finns jag hÀr för att hjÀlpa dig.
ObekvĂ€m bland âsmala och viga mĂ€nniskorâ? Du Ă€r inte ensam.
Om du nÄgonsin tvekat inför att gÄ pÄ en yogaklass för att du Àr rÀdd för att inte passa in, sÄ vill jag sÀga en sak: Jag vet precis hur det kÀnns. Och du Àr lÄngt ifrÄn ensam.
Vi Ă€r mĂ„nga som gĂ„r genom livet med en kĂ€nsla av att inte vara hemma i vĂ„r egen kropp. Det Ă€r som om vi hela tiden försöker passa in i nĂ„gon annans bild av vad som Ă€r ârĂ€ttâ eller âvackert.â Men det gĂ„r att hitta tillbaka till dig sjĂ€lv och din kropp. Och det börjar med att ge dig sjĂ€lv tillĂ„telse att bara vara - det Ă€r det vi trĂ€nar pĂ„ pĂ„ mina klasser (och pĂ„ alla mina tjĂ€nster).
Yogamattan som en frizon
För mig har yogamattan blivit en plats dÀr jag fÄr tiden att verkligen hinna kÀnna min kropp. Utan att vÀrdera. Utan att döma. Det Àr en plats dÀr prestation, krav och förvÀntningar inte finns. Och helt Àrligt - hur mÄnga sÄna platser har vi i vÄrt liv?
Rörelserna Ă€r enkla och mjuka, och det handlar inte om att göra dem "rĂ€tt" eller se ut pĂ„ ett visst sĂ€tt. Det handlar om att kĂ€nna in - hĂ€r fĂ„r kroppen vara som den Ă€r. Min yoga handlar egentligen inte ens om rörelse, utan den handlar mer om Ă„terhĂ€mtning, om att lyssna inĂ„t, om att ge dig sjĂ€lv en paus frĂ„n allt som vardagen krĂ€ver av dig och fĂ„ kontakt med dig sjĂ€lv. Det Ă€r en tid för att landa och kĂ€nna efter vad just du behöver â utan att försöka bli nĂ„got eller nĂ„gon annan.
Hur kÀnns det i din kropp just nu?
Om du blundar en stund och bara lyssnar â vad sĂ€ger din kropp dig dĂ„? Vad behöver den? Mer piska eller mer kĂ€rlek?
För mig har det varit en lĂ„ng resa att lĂ€ra mig lyssna och ge mig sjĂ€lv det jag behöver. Men varje steg har varit vĂ€rt det. Och det Ă€r dĂ€rför jag kĂ€nner att jag behöver skapa den hĂ€r platsen för dig och andra â en plats dĂ€r du ocksĂ„ kan fĂ„ tid och rum att lyssna inĂ„t.

En hyllning till alla kroppar
Tavlan pĂ„ bilden Ă€r skapad av fantastiska tuttverket. Jag Ă€lskar hennes sĂ€tt att hylla kroppens olika former. Jag har sjĂ€lv flera av hennes alster hemma (koppar och prints), och varje gĂ„ng jag ser dem blir jag pĂ„mind om hur fantastiska vĂ„ra kroppar Ă€r â precis som de Ă€r. Alla kroppar Ă€r vĂ€rda kĂ€rlek och respekt - precis som din och min.
Jag finns hĂ€r, och du fĂ„r sjĂ€lvklart höra av dig om du har nĂ„gra funderingar eller bara vill dela med dig av nĂ„got đ«¶đœ
Comments