Jag minns första gången jag vågade släppa ut magen på en yogaklass. Det var som att min kropp äntligen fick andas på riktigt. Magen hade varit indragen i vad som kändes som hundra år. Den där spända känslan, den ständiga fixeringen vid hur magen såg ut och hur jag uppfattades av andra. Jag hade burit på ett tyst hat till min mage ända sen jag blev medveten om den. Men just där, på yogamattan, hände något. Det var som att något lossnade på insidan och sände ut ett skönt surr genom hela kroppen. Det var första gången jag verkligen kände min kropp utan att döma den. Jag vet inte om jag kan få dig att förstå den känslan, jag hoppas bara att du själv har upplevt den - att känna, leva och vara den du är utan att döma. Och om du fortfarande jagar den känslan så finns jag här för att hjälpa dig.
Obekväm bland ”smala och viga människor”? Du är inte ensam.
Om du någonsin tvekat inför att gå på en yogaklass för att du är rädd för att inte passa in, så vill jag säga en sak: Jag vet precis hur det känns. Och du är långt ifrån ensam.
Vi är många som går genom livet med en känsla av att inte vara hemma i vår egen kropp. Det är som om vi hela tiden försöker passa in i någon annans bild av vad som är ”rätt” eller ”vackert.” Men det går att hitta tillbaka till dig själv och din kropp. Och det börjar med att ge dig själv tillåtelse att bara vara - det är det vi tränar på på mina klasser (och på alla mina tjänster).
Yogamattan som en frizon
För mig har yogamattan blivit en plats där jag får tiden att verkligen hinna känna min kropp. Utan att värdera. Utan att döma. Det är en plats där prestation, krav och förväntningar inte finns. Och helt ärligt - hur många såna platser har vi i vårt liv?
Rörelserna är enkla och mjuka, och det handlar inte om att göra dem "rätt" eller se ut på ett visst sätt. Det handlar om att känna in - här får kroppen vara som den är. Min yoga handlar egentligen inte ens om rörelse, utan den handlar mer om återhämtning, om att lyssna inåt, om att ge dig själv en paus från allt som vardagen kräver av dig och få kontakt med dig själv. Det är en tid för att landa och känna efter vad just du behöver – utan att försöka bli något eller någon annan.
Hur känns det i din kropp just nu?
Om du blundar en stund och bara lyssnar – vad säger din kropp dig då? Vad behöver den? Mer piska eller mer kärlek?
För mig har det varit en lång resa att lära mig lyssna och ge mig själv det jag behöver. Men varje steg har varit värt det. Och det är därför jag känner att jag behöver skapa den här platsen för dig och andra – en plats där du också kan få tid och rum att lyssna inåt.
En hyllning till alla kroppar
Tavlan på bilden är skapad av fantastiska tuttverket. Jag älskar hennes sätt att hylla kroppens olika former. Jag har själv flera av hennes alster hemma (koppar och prints), och varje gång jag ser dem blir jag påmind om hur fantastiska våra kroppar är – precis som de är. Alla kroppar är värda kärlek och respekt - precis som din och min.
Jag finns här, och du får självklart höra av dig om du har några funderingar eller bara vill dela med dig av något 🫶🏽
Comments